rubenson

Sam Hart

Härmar härmed Lisas blogg med att ofta ha låttitlar som rubrik. Jag erkänner plagiat.

Det finns så mycket ställen och platser som man aldrig varit. Alltså som Rom, London, Rio de Janeiro, Treriksröset, Bergen, Grönland, Bet Meralp och Texas. Men också bara platser runt Borås, riktiga guldklimpar som man antagligen aldrig eller bara vid enstaka tillfällen kommer besöka. Var idag ute i Frisjön hos släkt och det var verkligen Sveriges hjärta. Ute på en udde i Frisjön hade de en stuga, bara så vackert. Lövskog, massor med ljung och blåbärsris, fin liten brygga och en båt.

Så ett helt okej sätt att tillbringa sista sommarlovsdagen - NÅGONSIN.

Paul Simon

Jag funderade på vad jag skulle skriva idag, lite skrivsugen så där. Kom då att tänka på en bok jag läst och här följer en recension. Dels för att jag själv ska få bättre grepp om boken och dels för att rekomendera den.

Lessing, Doris
Det femte barnet

En mörk berättelse där paradisdrömmar hårdhänt smulas sönder.

Harriet och David, vill efter varsina uppväxter i utanförskap och ensamhet, tillsammans skapa ideallivet. Ideallivet och tillvaron enligt dem med ett stort hus, stor trädgård, storartade middagsbjudningar och mängder av barn. Flera år och lika många barn passerar och skapas, då man som läsare hela tiden väntar på smällen, när ska lyckan vända? Det triggas upp för någonting redigt ont och ont blir det. Det onda kommer med det femte barnet.
Det femte barnet - Ben. Är knepig redan från börjar, rent ondeskefull enligt hans familj. Resten av boken handlar om en familj som försöker leva med utgångspunkten hos Ben och ingen lämnas oskadd. 

Boken får man inget grepp om, det är en fantastisk skildring inifrån en sargad och splittrad familj. Jag facineras av Lessnings skicklighet i det att nästan hela boken utspelas på en plats och känslorna hos familjen blir så påtagliga och verkligt jobbiga. Kanske  handlar boken om högmod, "den som gapar efter mycket", eller så handlar den om en plats där kärleken tagit slut, att inget någonsin blir som man vill eller en skildring om England. Vad vet jag. Den bör läsas.

L

-Cat Stevens

 

Okej, hej vänner. Nu börjar snart ett nytt skolår och då är det återigen dags att börja bli ordentlig, duktig och bra.

 

Detta inlägg får handla om den snart gånga sommaren, sommaren 2010. Min sjuttonde sommar och sommaren som haft mitt sista sommarlov. Vilket inte känns speciellt vemodigt men i alla fall.

 

Måste säga att det varit ett bra lov med mycket gemenskap, känslor, härliga stunder, förfärliga stunder, tristess, mys, upptåg, ja allt vad ett lov ska ha, om man bortser från sol, bad och sommarnätter.

 

Ibland kommer man på saker, får lite mer insikt. Lär sig någonting nytt i livets skola. Jag tror det är bra att tänka över sina prioriteter och begrunda vad som är viktigast i ens liv. Jag kan tala om att om man låter en annan människas tankar om en själv vara det viktigaste och anledningen till livet så går man sakta sönder. Så lev inte så. Det finns ju ett uttryck; ”keep your friends close, but keep your enemies closer”. Jag skulle vilja göra ett tillägg som är; “although keep yourself closest”. För man är först och främst sin egen.

 

Igår fyllde jag arton, ”nu har jag alltså lika många skyldigheter som vem som helts som är myndig”, så som min pappa fint uttryckte det. När jag påpekade att, ”jag har väl en del rättigheter med”. Svarade han, ”det finns inga rättigheter”. Så synd tänkte jag.

 

L